Sida 7 . Copyright Erik Boberg
Metoprololsuccinat (seloken ZOC).
-
Indikation:
EF < 40% + symptom.
-
Tar bort adrenerg support till hjärtat:
Kan därför förvärra vätskeretention. Optimera därför alltid diuretikabehandling så att patienten är i stabilt skick utan betydande vätskeretention och sätt in ACE-hämmare innan betablockare sätts in.
-
Vid akut svikt:
Sällan indicerat i det akuta skedet. Sätt in när patienten är stabil. Kan dock ges till patient med akut svikt, hypertoni och takykardi.
-
Dosering:
Öka långsamt dosen till nivåer som har visats ge positiva effekter beskrivna ovan.
- Biverkningar:
Sänkt hjärtfrekvens, AV-block, symptomatisk hypotension, förvärrande av astma
-
Kontraindikationer:
AV-block, bradykardi, signifikant astma bronchiale, svår instabil hjärtsvikt.
- Risk för övergående klinisk försämring vid behandlingsstart.
- Indikation:
Systolisk VK-dysfunktion + förmaksflimmer
- Överväg även till patienter med tecken på hjärtsvikt trots behandling med ACE-hämmare och beta-blockare
- Smalt terapeutiskt fönster:
Risk för överdosering med arytmier som följd.
- Hjärtsviktspatienter har ökad risk för arteriella och venösa
tromboser.
1,3-2,4% risk för stroke per år tex. Minskad vänsterkammarfunktion tros öka risken för stas av blod och därmed bildandet av tromber i kamrarna.
-
Waran:
Till patienter med hjärtsvikt + kroniskt eller paroxysmalt förmaksflimmer samt till patienter med hjärtsvikt och tidigare pulmonella eller systemiska embolier (stroke, TIA) . Ge även waran i 3 månader till patienter med dokumenterad ischemisk kardiomyopati och nyligen genomgången hjärtinfarkt eller lungemboli. INR 2,0-3,0.
-
Acetylsalicylsyra:
Till alla med hjärtsvikt för att förhindra hjärtinfarkt och död. 75mg dagligen.
- Förmaksflimmer finns hos 15-30% av hjärtsviktspatienter
och är en vanlig orsak till dekompensation.
-
Amiodarone
(klass III antiarrytmikum) som har få eller inga negativa jonotropa eller proarrytmiska effekter. Används mot supraventrikulära arrytmier hos hjärtsviktspatienter.
- Amiodarone ökar digoxinhalter och förlänger INR. Man kan behöva minska digoxin och waran med upp till 50% vid insättning av läkemedlet.
- Hypertyreos, hypotyreos, lungfibros, hepatit är andra mer ovanliga biverkningar.
Angiotensinogen
Angiotensin I
Angiotensin II
Renin
ACE
ACE-hämmare
ARB
Juxtaglomer-ulära celler
Aldosteronfrisättning
K
ENaC
Na-retention/volymexpansion
↓ K
ACE-I/ARB höjer K pga aldosteron-hämningen. Detta ger i sin tur en direkt stimulering av aldosteron-produktion från binjuren vilket gör att nivåerna åter stiger efter en tids behandling
Dessa 2 förvärrande effekter rättas till med hjälp av RAAS-blockad och betablockad.
Betablockerare
Aldosteronantagonister